Bergtäkt och deponi av miljöfarligt avfall, Huljeåsen, Selånger.

Bergtäkter och deponier lämnar alltid spår efter sig i naturen även sen verksamheten upphört. På lämpliga platser anser Naturskyddsföreningen det vara bättre med brytning av berg än att exempelvis att värdefulla grusåsar exploateras.

I fallet med bergtäkt i Nolby, Njurunda, ansåg föreningen det ytterst olämpligt med bergsbrytning i en miljö med stort värde för befolkningens behov av rekreations-, natur- och friluftsupplevelser.

I fallet Huljeåsen, Selånger, ansåg NF att brytning av berg inte var någon större miljöbelastning men väl att planerna på att anlägga en deponi för miljöfarligt avfall var ytterst olämpligt pga. läget. Huljeåsen ligger högt, nästan 300 m.ö.h. och området utgör en vattendelare till tre olika avrinningsområden. Kontamineringsrisken för ytvatten är alltså stor.

År 2008 uppdagades att Länsstyrelsen avsåg ge tillstånd för deponi- och mellanlagring av miljöfarligt avfall vid en befintlig bergtäkt på åsen. Byborna protesterade i skrivelse men fick inget gehör. Länsstyrelsen gav tillstånd till deponi och även att öppna en ny bergtäkt nära den gamla. Naturskyddsföreningen överklagade beslutet till mark- och miljödomstolen men länsstyrelsens beslut fick stå fast. NF överklagade då (år 2012) till Svea Hovrätt, mark- och miljööverdomstolen. Den fastställde att tidigare dom gällde.

Det kan vara av intresse att i bilder se hur bergtäkt och deponi kan påverka naturen. Bilderna från Huljeåsen är tagna i maj 2013.

Inledningsvis tas befintlig skog bort och jordskikt över berget avlägsnas. Efter en tids brytning blir det ett bestående dagbrott i naturen.

När det gäller deponi och upparbetning blir det först ett upplag i väntan på bearbetning i form av limpor och materialet lagras sedan i högar. Både deponi och upparbetat material utsätts för nederbörd som får giftiga kemikalier att laka ur och kontaminera området.

I fallet Huljeåsen har ingen åtgärd vidtagits för att ta hand om lakvatten. Området ytvatten rinner till tre avrinningsområden vars vatten dels rinner till Sättnaån, dels mot Töva och Selångersfjärden och mot Ljungan vid Nedansjö.

I fallet Nolby stoppades planerna på brytning. Efter det att Naturskyddsföreningen överklagat Länsstyrelsens beslut undanröjde Mark- och miljödomstolen år 2013 det tidigare beslutet. En seger.

Hans Andersson

 

Ärendet fick inte prövningstillstånd i mark- och miljööverdomstolen. November 2012

Skrivelser i ärendet:

• Komplettering till överklagan, 20121016
• Överklagan av mark- och miljödomstolens beslut, 20120926
• Överklagande av miljöbalktillstånd, Hov 10:1, 20120514