14 juli 2018

Närbild på Kärrgräshoppa

Medelpads Botaniska Förening och Naturskyddsföreningen Sundsvall-Ånge
hade utflykt till vårt fantastiska vildmarksreservat Jämtgaveln i finaste
sommartid. Tio blomstervänner samlades på Värsjöåsen där informativa
skyltar var uppsatta. Här hade länsstyrelsen även låtit bränna skogsområde
där vandringsstig nu anlades där även rullstolsbundna kan ta sig fram.

Skogstjärn med vita näckrosor

Bengt berättade om den forna riksgränsen i området fram till 1645 och om pilgrimsleden som under medeltiden passerade över sjön Torringen. På Bastunäset lär ha funnits ett ”segelsehus” där pilgrimerna kunder rasta. Vi fick även veta att berggrunden mest består av näringsfattiga bergarter: revsundsgranit i väster och gråvackor i norr. Men i mellersta och östra delen av reservatet finns diabas som är mer näringsrik och här finns kalkgynnade växter som orkidén tvåblad. Bengt informerade även om inlandisen somformat rullstensåsen vi stod på och även om dödisgropar, issjöar och den canyonbildning som finns vid infarten till reservatet.

Järn togs ur myrar och bäckar
Vi vandrade längs den gamla fäbodstigen mot Nybyggesjön där tre finnar slog sig ner kring 1620. Bengt berättade om den speciella tekniken när man fordom utvann järn ur bäckar och myrar. Vi fann slaggrester längs stigen från denna fascinerande och lukrativa bisyssla för bönderna nere i dalen. Brända silvertallar – naturens egna konstverk. Återkommande bränder har format de stenigt magra skogarna i Jämtgaveln och sedan ungefär tjugo år bedriver länsstyrelsen naturvårdsbränningar i Jämtgaveln.

Gräshoppan i helbild

Vi såg speciella lavar på de silverglänsande stående, döda brända tallarna bland annat varglav. Vi tyckte att de brända silvertallarna var liksom naturens egna konstverk! Skogsägarna Erik Håkanssonoch Bengt Larsson visade oss gamla tallar som var skadade av törskatesvamp, en rostsvamp som värdväxlar mellan tall och kovall. Vi såg även grånande giftkremla i gransump-skogar och storkremla på myrarna. Bäckmurkling prydde kärrstråken medan den tjusigtvioletta sydlig roslingkvast trivdes på rosling i kärren. Skogarna i Jämtgaveln har inventerats på svamp under botaniska svampveckor i Borgsjö.

Sileshår med död fluga

Flottningsled och avverkning av urskogens jättetallar
Getterån avvattnar sjön Torringen. Vid mitten av 1800-talet ordnade sågverksägaren James Dickson flottningsled längs Getterån ner till Ljungan. På en murken tallstock vid en flottningsdamm i ån fann vi syllsvamp. Mot slutet av 1800-talet avverkades de flesta gamla jättetallarna vintertid när snön låg djup. Vi såg efter stigen flera meterhöga tallstubbar somavverkats med yxa. Tallskogar dominerar i Jämtgaveln.

Gamla granskogar med blåbärsris

Vi vandrade genom gamla granskogar med blåbärsris där granarna var helt draperade av garnlav. Bengt visade oss ett tiotal lavar på gamla granar bland annat violettgrå tagellav. Längs stigen såg vi blodrot, gullris, kattfot, linnea, ängskovall och även stagg ett gräs som som var mycket vanligare förr och som gav en gråton åt fäbodar och ängsbackar. Midsommarblomster blommade fortfarande. Vi föll på knä och beundrade den lilla orkidén spindelblomster.

Myrar
Skogen hade fram till början av 1800-talet inget värde. Det var slåttermyrarna som var värdefulla. Flaskstarr och trådstarr var de viktigaste foderstarrarna. Vi stannade vid en skyltad gammal slåttermyr. Man lieslog oftast starrmyrarna vartannat år. Bengt försökte lära oss knepiga starrarter längs stigen och ute på myrarna bland annat klotstarr, knagglestarr, stjärnstarr och taggstarr. På rikare myrar såg vi gräsull, ullsäv, orkidéerna tvåblad och ängsnycklar. Köttätande monster var vanliga i blötkärren såsom tätört, rundsileshår, storsileshår och dvärgbläddra. Vit näckros prydde dekorativt små gölar och tjärnar.

Tusenåriga träd