Den svenska gruvboomens baksida

Kulturmagasinet den 2 december 2013
Föreläsare: Journalisten och författaren Arne Muller, SVT Umeå.
Boken ”Smutsiga miljarder”, 2013.

Arne Muller berättade om några gruvprojekt i Västerbotten och Norrbotten. I Västerbotten gjordes gruvsatsningar (Blaiken, Svärtträskgruvan) som efter mindre än två år lades ner. Företagen gick i konkurs och efter sig lämnar bolagen stora dagbrott och läckage av metaller till omgivningen. I Norrbotten (Pajala) pågår brytning med ekonomiska problem och kraftig dammbeläggning t.o.m. inne i samhället och utefter transportvägarna. Vad detta damm innehåller kan vi nog gissa!

En ny minerallag 1991 gör att alltfler bolag söker tillstånd i Sverige för att leta mineraler. Bergsstaten har beviljat runt två hundra projekteringstillstånd per år de senaste fyra åren.

Aktivister vid Ojnareskogen på Gotland och Kalla vid Jokkmock har starkt bidragit till vetskapen om projekteringar och dess följder på mark- luft- och vattenföroreningar. Oftast är det utländska bolag som hoppas på stora ekonomisk vinster. Sverige får behålla endast 0,5 % av vinsten.

Ett av dessa tillstånd ligger vid Västanå, några mil nordväst om Liden. Där har några boende gått med i Urbergsgruppen, en grupp som engagerar sig mot gruvdriften. De är rädda för den miljöförstöring som kan bli följden med läckage av bl.a. metaller. Vatten rinner från området ner till brunnar och Indalsälven vilket alltså också berör dricksvattnet till Timrå och Sundsvall.
Gruppen finns på facebook: Urbergsgruppen Västanå-Liden

”Regeringen antog den 21 februari 2013 Sveriges mineralsstrategi – för ett hållbart nyttjande av Sveriges mineraltillgångar som skapar tillväxt i hela Sverige. Målet med mineralstrategin är att Sveriges mineraltillgångar ska nyttjas på ett långsiktigt hållbart sätt, med beaktande av ekologiska, sociala och kulturella värden.” Utdrag från http://www.regeringen.se/sb/d/15986/a/224126